Det dansas i många filmer. Här är några av mina favoriter:
Maria och kaptenen i The Sound of Music. (1'51'') Den här scenen har allt. Musiken, dansen och kemin mellan de två som dansar. I början ser man hur kaptenen tänker att han ska vara artig mot guvernanten och i slutet är stämning så intim att jag nästan skäms att smygtitta. Till och med baronessan inser det.
En annan liknande situation med två socialt väldigt ojämna personer som dansar finns i The King and I. (Samma upphovsmän, det märks). Här är det Deborah Kerr som lär Yul Brynner polka: ett-två-tre-och. Det är egentligen ett tydligare sätt att lära ut polka än vad vi brukar göra, jag måste komma ihåg det! (Jag skulle gärna kunna lära Yul Brynner att dansa polka, måste jag erkänna...) (4'45'')
En annan intensiv dans är Antonio Banderas och Catherine Zeta-Jones i The Mask of Zorro. (2'43'') Det är förresten en riktigt bra film i sin genre. Catherine Zeta-Jones är från Wales, men efter den här filmen var det många som trodde att hon var latina. Nope!
Banderas är bra på att dansa, här finns en (närmast barnförbjuden) tango från Take the Lead. Kvinnan heter Katya Virshilas, tror jag. Den har jag inte sett, men enligt beskrivningen verkar som en variant på massor med filmer om den där ena läraren som får värstingar att förändras, denna gång med dans. Varför inte? Den här scenen är i alla fall imponerande. (2'18'')
Men dans behöver som vi vet inte alltid vara bara pardanser. Jag älskar BBC:s miniserie Pride and Prejudice med Jennifer Ehle och Colin Firth, den är så otroligt välgjord. BBC lägger alltid ner mycket resurser på att få det historiska korrekt och här kan ni beundra en processionsdans, med Jane Austens fantastiska dialog i vändningarna. (5'00'')
Så finns det diskreta danser. I filmen The Full Monty slår sig ett gäng arbetslösa donare samman och beslutar sig för att göra pengar på att strippa. De övar flitigt dansrutiner och när de står i kön i arbetsförmedlingen spelar radion Donna Summers Hot Stuff... Den här scenen får mig alltid att le. (1'06'')
Jag kan väl inte göra ett inlägg med dans i film utan att ta med Singing in the Rain. Hela filmen är full av det ena mer fantastiska numret efter det andra, men för all del, låt oss ta den ikoniska titeldansen: Singing in the rain med Gene Kelly (4'35'')
Jag kunde fortsätta ett bra tag, men nånstans måste jag ju sluta. Om ni vill så kan ni kolla WatchMojo som har sin TopTen här och se om ni håller med. Den är lite längre, 13'48''.
Har du någon favorit? Kommentera gärna (helst med länk) nedan.
