Dialog om arkitektur och dans

Maria och Sini och har funderat på sambandet mellan arkitektur och folkdans. Det här blir en fantasifull tankeresa med utvikningar åt höger och vänster. Häng med!

Eftersom vi i "corontänen" gör så mycket observationer kring bebyggelse och parker blir det lätt att funderingar kring stadsplanering och arkitektur börjar sysselsätta oss. Vi ser staden i dess anslutning till naturen och det blir som den kulturupplevelsen ersätter teater, dans och konserter. Dessa kulturformer har något gemensamt, de upplevs alla genom fysisk närvaro i rummet. 

Tänk bara på alla bilder de bilder som speciellt Timo har postat i vår whatsappgrupp:  

  

Bredvik, Linudden, Kägeludden

Trädgårdsstaden Hagalund

Olars kyrka och Ängskulla tornhus

Om vi närmar oss arkitekturen och stadsplaneringen med folkdansarens sinnelag och förväntningshorisont...

Vad ser vi då? Om vi ger oss in på en tankelek och bygger ett hus som tar sina element från ... ska vi säga Stora Själen?  

Stora själens utgångsläge kan bli en kyrka som uppifrån sett har formen av ett kors... 

Eller Västgötapolskan? Maria funderar vidare:

- Dansen börjar med två motstående led - 

en gata med höghus som tittar mot varandra?

- fortsätter med stor ring - 

arenan, som fanns redan under romarriket? 

- sedan dalsteg och omdansningar - 

höstackar som står på åkern i sensommarsolen?   

- Så kommer övergångarna, som följs av portar och sladd - 

en pelargång, där människorna kan söka skydd för en hastigt övergående regnskur?

- övergångarna igen, och så ringen som krymper mot mitten för att sedan växa tillbaka - 

en silo som fylls med säd, eller en fängelsegrotta lik den i Raseborgs slott, där väggarna kryper närmare och ingen utväg finns annat än upp genom taket? 

- kedjan - 

en arena från i dag, där ishockeyfansen upplever en gemenskap i ”vågen”?

- stocken - 

vårt eget Äppelskrutt, köpcentret Iso Omena, som det var innan tillbyggnaden, med butikerna på varsin sida av centralgången, där människorna kunde vandra av och an, omgivna av ett paradis för dem som har råd och vilja att konsumera, konsumera, konsumera..? 

- små stjärnorna - 

de fyra hörnen på ett hederligt gammalt enrumstorp ?

- stora stjärnan - 

ett cirkustält där hästarna springer runt, runt i manegen och domptören står på knä för hundarna som ska hoppa igenom ringar som brinner?

- Och så avslutar vi dansen, nästan där vi började den - 

på romararenan, ute på ängen och med höghusen som skådar varandra i ögonen över gatan som ligger mellan dem

Ibland är sambandet mellan folkdans och spatiala artefakter helt givet! Men visst, Maria medger att det också kan bli rätt långsökt, ändå funderar hon vidare...

Hela uppslaget till detta inlägg kom från Sini, som tänkte högt om Aldo Rossi
(*se längst ner för mer om honom):

 

foto: peter cox för The Architects Newspaper;  bild från designwebbshoppen 1stdibs.com

Maria å sin sida avslöjade sig som modernist:

Modernisterna menade att formen skulle bestämmas av funktionen, allt annat skulle skalas bort. Ett tidigt exempel på modernister var Bauhaus-rörelsen, som föddes i ruinerna av Weimarrepublikens, strax efter första världskriget. Bauhaus-skolan, som samlade både arkitekter, formgivare och textilkonstnärer under samma tak, grundades av Walter Gropius år 1919. Trots att skolan verkade endast 24 år, har den haft och har fortfarande ett stort inflytande på arkitektur och formgivning. Rörelsens 100-årsjubileum firades med många utställningar, dokumentärer och också en fiktiv tv-serie, Bauhaus - en ny era, som ännu i två veckor finns att se på Yle Arenan. (Ett extra plus för att den är gjord på tyska.) Två finska dokumentärer om Bauhaus finns där också, en från år 1995, och den andra från år 1967

Sini har åsikter om modernism:

Teckning från den utmärkta bloggen a fresh drawing everyday

Man kan se att modernismen inte arbetade med samma slags rumskänsla. Det är inte en polonäs där rummet definieras av att man tassar runt den och gör en centralaxel och på ett lekfullt sätt varierar detta. 

Hos Le Corbusier handlar det om jätte stora linjer som råkar korsa universum och ge huskroppar stora plana ytor.

Även i modern dans undviks mellanmänskig geometri.  Där kan man ofta använda rörelsemassor som likt vågor sveper förbi och genom sinsemellan indifferenta dansare.

Tillbaka till Aldo Rossi, och postmodernismen:

Bilden är härifrån

Färg, lekfullhet, förställande inslag, symmetrier, ornament, centralaxel, historiska citat. Allt detta finns i Rossis bilder. 

Allt finns i tillika folkdans. 

Om man närmar sig arkitekturteckningar med folkdansens sinnelag och förväntningshorisont (alltså hurudant nöje man letar efter) så är Aldo Rossi en pärla.

* Wikipedia om Rossi på svenska och utförligare på engelska, och en kort video gjord av isländska konststuderande på engelska). Rossi designade både vardagsföremål, bl.a för Alessi, och hus, och i bådadera använde han sig av och lekte med samma grundformer. Giorgio de Chirico (1888-1978), en italiensk konstnär och författare med grekiska rötter, som målade platser som skådeplatser för fantasier och var en av grundarna till scuola metafisica, inspirerade Rossi.