Skinkompasse!

Dagens program är en utmaning från Finlands Svenska Folkdansring: dansa Skinkompasse!
Ta också gärna en bild och skicka in till riksinstruktör Tette (mer om detta nedan).

Innan vi går in på själva dansen, så några ord om detta underliga namn. I Yngvar Heikels stora tjocka samling av finlandssvenska folkdanser är "Skinkompass" en egen underavdelning, med beskrivningar (från detaljerade till mycket ytliga: "Sagesmannen hade sett gamla gubbar dansa i mellanrummen mellan pärtkorset") från Borgå till Korsholm. Namnvarianter som Slinkepass, Stråndansin och Tatterska trion nämns. Det finska namnet Tikkuristi sägs härstamma från Finska Lekstugan, häfte II (1907).

Heikel hänvisar till en artikel av Ernst Klein som gör gällande att både namnet och dansen härstammar från "les cinq pas" (de fem stegen), "vilkas inlärande voro en nödvändig förutsättning för utförandet av gaillarde-dansen på 1600-talet". (Länkar till youtube, öppnas i nytt fönster.)

Men till dansen. Oftast ser vi ju unga och vigulanta tävla på stämmorna, så jag vill börja med denna video med litet mer mogna herrar från Seurasaaren kansantanssijat, bara för att påminna oss om vad vi talar om

Men ingen fara, vår egen Heidi Palmu har gjort en video där hon lugnt och pedagogiskt går igenom steget:

Litet extra övning för det där med höger och vänster, och en riktigt bra latmans-version att göra vid köksbordet finns här.

Nu dags att prova själv! Musik (Marcus, Anders, Ricke och Timo spelar, 2007) kan laddas ner (långsamt tempo) eller (stegrande tempo, men kort) - högerklicka och välj spara som/save as.

Här kan ni potentiellt bonga bekanta som dansar Skinkompasse runt om i Svenskfinland - bland annat FSFs ordförande Katarina, riksinstruktör Tette och regerande Finlandsmästare  (riksinstruktörens dotter). Det österbottniska inslaget i slutet av videon ger en också nya idéer...

Och hur delta i utmaningen?

Tette hälsar:
Ta en bild när du dansar (eller be någon hjälpa dig att fota) och ladda upp bilden på vår padlet  senast på söndag 3.5. (Klicka på länken och dubbelklicka på det gröna gräset. Då kommer det upp en ruta med en uppåtriktad pil där du kan ladda in din bild.) Få se hurudant bildhav vi kan få ihop!

Allemanspoddar från Sverige

Hallå alla AV-dansare!

Nu får ni tips på "allemanspoddar från Sverige". Allemans- är dom såtillvida att de är lätta att hitta och inte exklusiva på det viset. Men i vår finska verklighet (med eller utan corona) kan de ändå bjuda på en gnutta fnittrig spiritualitet.

I den färskaste podden, som ges ut av tidningen Expressen, lipar Daniel Sjölin och Martina Montelius vin på var sin bildskärm (här finns även bild men den funkar som podd) och Martina snålar inte på med roliga men på-gränsen-till-strunthistorier som ändå handlar om skapande och hur man berättar, dvs glimtar ur författar- och teatervärlden.

Och när vi är inne på Martina Montelius så brukar jag lyssna på hennes och Gunilla Brodrejs podd som heter Lunch med Montelius. Martina är alltså teaterdirektör och Gunilla operakritiker. De har till dags dato sänt programmen från restauranger som om corona inte fanns... (Mera om Sveriges strategi längre ner i texten)

Bild från hemsidan

Jag vet inte om ni finner samma nöje i att lyssna på deras väninneprat. Men jag vill aldrig missa det. I det senaste avsnittet berättar Gunilla hur hon deltagit i den kända folksångerskan Sara Parkmans skogsallsång. Om ni vill slippa det andra slattret (slatter kan vara underhållande och tycks vara en kvalitet jag söker i de rikssvenska poddarna) så spola till de sista fem till tio minuterna.

Det som är roligt med poddar är att de så ofta bygger på samtal.  Jag tycker det är rogivande att lyssna på bra samtal och intervjuer. Kanske även hoppingivande i en orolig tid?

För att inte allt ska handla om kotterierna i Stockholms innerstad byter vi tidning och beger oss till Göteborg. Podcasten Stormens Utveckling  (som ges ut av Aftonbladet på acast) är till sin natur mera fokuserad på långa resonemang kring böcker om fenomen i vår tid. I det senaste avsnittet berörs även Sveriges Coronapolitik. Ola Söderholm har bjudit dit  Johannes (minns ej efternamnet) som är kritisk mot den.

Mera svenska ljudfiler hittar man förstås på Sveriges radio under Poddar & program. (Sveriges radio-play finns också att ladda upp som app på telefonen vet Maria. Kanske också de övriga poddarna som här nämnts lätt kan lyssnas på telefonen?) Några tips från Sveriges radio:


Filosofiska rummet, Allvarligt talat, Den svenska musikhistorien, Instrumentalisterna, Klassisk förmiddag, Kalejdoskop, Text och musik.

Den listan tror jag att ni andra också kan fylla på,

hälsar Sini

Tillägg: Glömde bort en läckerbit. Här kommer den: Fågelsångskolan.

Kviss: placera danserna och/eller musiken!

Dagens danstema är en liten utmaning. Detta är en video av Danskompassens uppträdande på G18 i Helsingfors 17.2 2019.  Heidi Palmu har satt ihop ett program baserat på ett antal bekanta, fartfyllda danser – men inte riktigt precis som vi traditionellt dansar dem. 

Kan du placera alla danserna, stegvarianterna eller musiken?  

Själv har jag placerat minst fem distinkta danser, men därtill är musiken lite olika och mycket av koreografin är ny eller lånad från andra håll. 
Länkarna under går till de ställen i videon (öppnas i nytt fönster) där dansen byts.

Dans 1

Dans 2

Dans 3

Dans 4

Dans 5 

Lägg era gissningar i kommentarsfältet nedan.
Gärna också kommentarer till koreografierna — är varianten i senare delen av dans 1 nånting värt att pröva? Vad händer egentligen i slingringen i sista dansen?

Om allt var en musikvideo...

Idag blir det något helt annat. Musik, dans, opera, teater och sånt i all ära, men visst finns det mycket annat i världen som är intressant. Som grundämnen, stadsplanering och biblioteksrobotar.
(Alla länkar nedan går till videor eller spellistor på Youtube (förutom en - hitta den!), och öppnas i nya fönster. Ingen video är längre än ~20 minuter, de flesta är under 5 minuter. Nästan alla har textning, endel t.o.m. på svenska och/eller finska.)

Låt mig presentera youtubern Tom Scott, en engelsk kille som studerade lingvistik, i misstag blev aktiv i studentpolitik, gjorde några roliga videon, nästan blev datakodare och nu "gör youtube" mer eller mindre på heltid.
Hans huvudformat (han gör även annat, som t.ex. komedifrågesporter) är välproducerade 2-8 minuter om en intressant plats eller företeelse – Youtube när det är som bäst!
Mängder med saker man aldrig tänkt på, mängder med platser man inte vetat om, nya infallsvinklar på sånt som man läst om i tidningen. Totalt någonstans kring 600 videor. Och allt finns kvar att bläddra i, det mesta är lika intressant nu som för tre eller tio år sedan.

 Som till exempel varför den lilla staden Staufen verkar hålla på att spricka:

Eller vad det ställer till med när centrum av Mannheim inte har några gatunamn:

Vilken plats på jorden är bäst representerad i kemi, jo Ytterby gruva i Stockholms skärgård:

 

Och här har ni tre och en halv minuter om en av de äldsta seismiska stationerna i världen:

Han har också besökt bl.a. staden Asbestos i Quebec, världens största teleskop, Saatse-stöveln i Ryssland inne i Estland, frövalvet på Svalbard/Spetsbergen, och naturligtvis tagit sig en titt på Helsingfors stadsbiblioteks robotar:

Vad jag presenterat här är bara en liten del av Tom Scotts produktion. Kanske inte ens de mest intressanta videona. Det är bara att bläddra bland hans välorganiserade spellistor

På en parallellkanal tillsammans med kompisen Matt Gray finns litet längre, mer spontana, videor. Och ibland fungerar ju Youtube så att när man råkar in på en video om fängelsearkitektur eller hissar,  så märker man fyra timmar senare att man sitter där fängslad av jordbruksuppfinningar...

Problemet är nog inte att hitta något intressant, problemet är snarare att kunna välja vad och hur mycket av det intressanta man orkar och hinner med. 

  

Folkdans som kontaktsport

Tona brukar alltid tala om hur man kunde utveckla folkdans som kontaktsport, speciellt när vi dansar Snuspolkan. Ingen av alla de folkdanser jag (Koko) känner till personifierar dock detta koncept lika mycket som Oxdansen. Vi brukar inte dansa den (eller åtminstone inte på de tjugo år(!) som jag varit med i laget, men Brage brukar ha den som avslutningsuppvisning på lekkursen, som hålls runt jul/nyår. Den är väldigt... macho.  

 

På Wikipedia beskrivs den såhär: 

Oxdansen är en svensk folkdans av okänt ursprung, som dansas parvis av män till en specifik melodi i markerad i 2/4 takt.

Figureringen är grovt burlesk och föreställer med tung och klumpig komik en träta mellan män. Anders Selinder* gav under 1800-talet dansen en modern koreografisk formgivning.

  * Rekommenderar också att läsa på om Anders Selinder!

 

Här är en riktigt klassisk uppvisning av Skansens folkdanslag år 1992 (4'02'')

En annan variant, ännu mera fysisk: ”Oxdansen på Snipeberget, midsommar 2014” (2'35'') 

 

Även om Oxdansen traditionellt dansas av män så finns det också Oxdansen för damer. Den här underbara varianten är från ett uppträdande på Europeade 2014 av Rönnehälls folkdanslag (3'30'') 

I Svenska Folkdansringens dansbibel Beskrivning av svenska folkdanser (första utgåvan 1933 hette Svenska folkdanser och sällskapsdanser), den s.k. ”Gröna boken” (utgiven under deras gamla namn Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur) finns det mera information om dansens historia:

UPPLYSNINGAR OM DANSEN

Ett allmännare namn på denna dans var »Frikassé», under vilken benämning den i början av 1800-talet dansades lite varstans i västra och södra delarna av Sverige. Anledningen till namnet är utgivaren obekant. Möjligen är den att söka i de dansandes vana att variera dansen med nya turer, vilka tillverkades för tillfället i hart när obegränsat antal. Sålunda har den i Karlstad, enligt uppgift av en gammal karlstadsbo, dansats i ända till 48 turer. 

Benämningen »Oxdans» lär härstamma från Karlstads gamla gymnasium. Det  rådde som bekant i de gamla gymnasierna en strängt upprätthållen rangskillnad mellan de olika klasserna, vilken gav sig uttryck i mångahanda former. En sådan var i Karlstad den plägseden att låta de lägre klasserna, de så kallade oxarna, till de högre klassernas förlustelse dansa »Frikassé», vilken då helt naturligt fick namnet »Oxdans». 

Turernas ordning kunde härvid betydligt växla allt efter andemeningen med dansen. Dansen kunde antingen, som beskrivningen här avser att återgiva, skildra hur ett par personer från god sämja och artiga hövlighetsbetygelser så småningom övergick till gräl och slutligen till fullt slagsmål. Eller också kunde turerna tagas i omvänd ordning och skulle då med sina många variationer ge en bild av hur de dumma och obildade oxarna, genom de högre klassernas förädlande inflytande, fick sina ursprungliga ohyfsade manér bortslipade och blev väluppfostrade män. 

Det är från en gammal före detta elev vid Karlstads gymnasium, som Skansen genom artisten Gottfrid Kallstenius förmedling hämtat oxdansen, sådan den här beskrives. Det är av den anledningen som dansen på Skansen utföres i gymnasiets gamla djäknedräkt, knäbyxor, läderbälte, djäknekappa och mjuk, bredbrättig hatt.*

*Inte på den video jag hittat.

Vill du läsa beskrivningen också så hittas den här i ett lättläst format, hela boken finns t.ex. här.